min bok.

 
Stämmer så väl dessa ord.
 
Nu ska det ske nu ska boken skrivas klart. Jag har precis läst Lotta Grays bok. Ni vet Vimmelmamman. Där och då insåg jag att man inte behöver gå in i minsta lilla detalj. Man behöver inte skriva långa stycken om en grej. Utan korta ned det utan att det behöver bli obegripligt eller tråkigt. Hennes bok var underbar.
 
Kommer handla om mitt liv mest efter att jag flyttade hemifrån. Men även innan i olika åldrar. Kanske första kärleken. Men det kommer handla om mitt psykiska mående. Bla att jag inte fick den hjälp jag behövde, mobbing i skolan, mobbing i vuxen ålder, psykisk misshandel, hot, skillsmässor, lögner, svek.
Delar kommer vara tagna ur andras liv från människor i min närhet, som jag läst om etc.
 
Jag har fallit många gånger ned för trappan men lyckats ta mig upp igen.
Tyvärr har de drabbat fel människor då jag inte orkat med mitt liv.
 
Det kommer bli skönt att skriva av dig.

Svårt att förstå eller???

 
 
 
 
 
Denna kommentaren skrev jag i Madde Ilmruds blogg.
 
  1. Det finns värre saker att bry sig om än det jag tänker skriva nu. Jag är förskolepedagog och arbetar i förskolan. Jag har en pedagogisk utbildning och en läroplan som jag följer. Vi arbetar i före skolan till förskoleklassen som är före skolan till grundskolan klass 1-9. Förr hette det daghem, dagmamma, sexårsgrupp, realskolan mm. Men alla har bytt namn. Varför är det så svårt att sluta säga dagis. Daghem var passning utan pedagokiska inslag och utan läroplansmål. Jag är stolt över mitt yrkesval och vill att min arbetsplats kallas rätt. Jag har skrivit detta förr i min blogg, på facebook i andras kommentarsfällt. Då har jag fått skit av många och elaka ord som surkärring, bitter*****, passar det inte så läs inte, du måste ha ett tråkigt liv mm mm. Tänkte bla på det du skrev om elaka kommentarer. Att folk kan skriva elaka saker och kalla andra för fulla saker är hämskt anser jag. Detta blev långt men tror du förstår att jag önskar att du inte använde ordet dagis när du skriver. Annars gillar jag din blogg och har följt den sen du var med i familjen annorlunda första gången. Tycker du verkar vara en glad och ömsint person med fina barn. Sen ta bort alla måsten. Man behöver inte städa jämt. När jag läser din text om allt du måste göra känns det som om jag känner igen mig. Drabbades av utmattningssyndrom mars -15 pga arbetet. Sjukskriven länge och kom tillbaka på heltid april-16. Rasade igen nu med även ångest, hjärntrötthet, depresition i september förra året. Vad vill jag säga med detta då? Ta hand om dig Madde så du inte rasar. Det är det värsta jag varit med om och önskar inte ens min värsta fiende det. Läs boken lär dig leva av paret Billmark det är min bibel idag. Kram

     

    Jag står för detta. Men får detta svar. Från anonyma L som inte förstår  ett dugg.

    Här är hennes svar på min kommentar:

    L

    5 juni, 2017 kl. 13:48

  2. Men Kerstin, jag säger också fortfarande dagis. Varför skulle det vara fel? Man är inte mindre värd bara för att man säger dagispersonal. Att hela tiden haka och hänga upp sig på ord som inte har en elak eller ful mening, varför? Hade du skrivit något om svordomar eller nedvärderande ord hade jag förstått dig men hur som haver så spelar det ingen roll.
    Ska vi hela tiden uppgradera så blir det ju galenskap av allt. Du menar att ett ord gör en person? Ta då en skurkärring som man kallade det från början, hur det gått vet jag inte men skurkärring, städerska, lokalvårdare, hygientekniker. Man är likförbaskat en städare av något slag. Du är inte mindre värd än vare sig kungen eller en högutbildad akademiker. Jag kallar mig hellre för vad som helst och har empati sympati och medmänsklighet än jag kallar mig för pedagog och slår ett barn. Inte sagt att du gör det. Vad jag menar är att du ska släppa sånt. Ingen ser dig som en sämre människa för att man kallar dig dagispersonal. Du är lika mycket värd ändå. 

     

    Snälla här vill jag ha er läsares åsikter.


Michael bindefeldt.

Michael Bindefeldt vilken härlig människa. Innan serien fest hos Bindefeldt trodde jag att han var en riktig diva. Visste egentligen nada om honom. Född 1959 i september , son till ett judiskt par i medelklassen pappa ingenjör och mamma tandsköterska. Barn i juli 2016 tillsammans med kärleken sen 20 år tillbaka. Gifte sig på sin födelsedag förra året pga att den som ej var biologisk far skulle kunna adoptera sonen. Har han själv sagt. Han vill inte tala om vem som är biologisk far. Mamman är en suregatmamma från usa. Håller hårt på privatlivet och höll sin pojkvän hemlig i 20 år. Samma med bröllopet alla trodde det var ett födelsedagsfirande de skulle gå på. Sommarhusen i aspvik inköpt för 7,4 millar. Lägenhet på Karlavägen 90😀. Googlade fram detta imorse. Programmet formligen slukar mig. Vilken festfixare, vilken tomt. Vilket sommarställe. Jo just det han dricker inte alkohol pga att han inte tycker det är gott. Inte ens champange vem kunde tro det? Vi såg på programmet igår som vi spelat in.
 
 Mina senaste candy design figurer.
 
 
 
Siiiiit dag. Allt är fel. Vädret, magen, humöret, enormt deppig, besviken, arg, ledsen. Allt känns meningslöst, dystert, nedstämt, svart. Känner saknad,' ilska och besvikelse. Så här är det. Känslorna går upp och ned. För jävligt att leva med psykiska sjukdomar. Borde ta en promenad och sätta mig vid min favorit plats i Blackeberg. Där jag alltid känner lugnet.
 
Så blev det:
 
Köpt lite gott.
 
 
Bakade igår.
 
 
 
 
Morsdagsfirande gälöfsta Kungsholmen.
 
Bbq buffe
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 Min hämska söndag i förrgår.
 
I förrgår var hämsk. Så hämsk att jag till slut trodde jag fått hjärnhinneinflammation igen eller stroke. Sov bra på natten och vaknade halv tio. Allt var som vanligt när jag vaknade utom att jag var sovseg. Sture fick med till tvättstugan och på i tvätten och började sen på gården. Plantera, så och rensa mm. Jag gjorde mig iordning men började känna mig yr. Gick iallafall ned på gården för att hjälpa till. 1 1/2 timme senare mådde jag allt sämre och började må illa. Gick upp och åt tog en migräntablett trotts att jag inte kände igen symtomen. La mig i soffan med en kall trasa och somnade väl i en timme. Sture var då uppe och jag mådde bättre. Surfade ett tag men började må dåligt igen. Tog då starkare medicin två Alvedon och en naproxen somnade igen och sov till middagen. Blev allt yrare men gick ut en stund iallafall. Men blev allt sämre. Ont snurrig och illamående. Vi gick upp och jag spydde. La mig i soffan yrslig och illamående. Påminde inte alls om migrän men hjärnhinneinflamation. Såg på pippi på rymmen och kl var nio. Sa till sture att om det inte var bättre inatt så ville jag åka in. Vaknade i ett mådde bättre, sämre osv. Kl halv åtta vaknade jag och hade bara stickningar i huvudet. Sådana man har efter en migränattack. Tog en migräntablett och la mig och surfade. Nu känner jag inget peppar, peppar. Så detta var en migränattack den värsta jag någonsin haft. Trodde det var något mycket mycket värre. Vill aldrig mer drabbas av detta igen. Yrseln var som om då åkt karusell hundra gånger. Jag vinglade tom till och sture sa att jag tom sluddrade. Utan alkohol i mig. Såg flera gånger i hans ögon att han både var rädd och orolig men döljde det för min skull. Men nu har jag redan gjort detta och är shoping sugen.

RSS 2.0