Usch vad säger man mer? Har följt detta sen han försvann. Tog det jätte hårt och vet inte riktigt varför? Innan jag ens visste att han skulle hittas död grep detta tag om mitt hjärta riktigt ordentligt. Vet inte om det kan vara så att jag arbetat med barn som har Downs syndrom, men jag arbetar ju även med barn utan diagnoser.Jag tom grät. Visserligen har jag blivit mycket sårbarare efter att jag diagnoserats med min sjukdom. Men jag har även förlorat människor som betyder otroligt mycket för mig. Sådant gör en människa sårbarare. De senaste tre åren har varit väldigt jobbiga för mig. Min KBT har hjälpt mig mycket. Att hitta mig själv, att kunna se mina fel och brister och även kunna se att jag är en bra människa som inte bara gjort fel i mitt liv. Att kunna leva i nuet inte blicka bakåt för det är inte dit jag ska gå. Att kunna vara ärlig mot sig själv och sina nära och kära. Att orka vända ut och in på sig själv hos en kbt terapeut.Jag sänder varma kramar till Dantes familj och sörjer med dem.
Sen sist FÖRLÅT till dem som jag gjort illa alltid svårt att säga, Men skriva är alltid lättare. Tänk om föräldrarna till Dante bär på något de ångrar...nu kan de aldrig använda ordet FÖRLÅT till deras lilla kille. Sorgligt. Vila i frid Dante.