Har fått konstaterat att jag har hudsjukdomen lichen ruber. Nu har jag två den andre är rosacia. Tycker väl att man drabbats nog av skit. Jag har även psykiskt sjukdom där i är jag nu. Med hjälp av terapi kombinerat med medecin så går det framåt. Använder jag verktygen så går det att leva ett någotlunda normalt liv. Men tröttheten finns där när jag gör för mycket. Måste ta små steg och vila i mellan annars ligger jag hela dagen efteråt. Hjärnan är virrig...säger fel, glömmer saker, orkar mindre. Det kallas att man lider av hjärntrötthet. Imorgon börjar jag jobba 25%. Känns faktiskt bra så länge ingen stressar upp mig i tid. Mellan 9-11 passar mig bra. Vissa dagar kommer ändras i tid då jag har läkarbesök.  Tex 7.30-9.30 2 juni då jag har kbt kl 10.15.

 

 

 

Fick höra av en kollega när jag kom tillbaka förra gången till jobbet detta: Att har man uttmattningssyndrom så ligger man bara under täcket och orkar ingenting. Man kan absolut inte grilla tillsammans med grannarna och skratta.

 

Hon borde läsa detta. Detta är jag. Detta är min sjukdom.

 

Detta är ett helvete som ingen kan förstå om de inte varit där.

 

 

 

1. VISA LITE RESPEKT OCH FÖRSÖK ATT FÖRSTÅ
2. Att vara deprimerad innebär inte att du är ledsen hela tiden. Nej, du kan vara lika glad som vem som helst. Att vara psy...kiskt sjuk innebär inte att du är svag. I själva verket har du varit stark alldeles för länge. Att vara utmattad innebär inte att du inte kan ha kul. Att ha ångest innebär inte att du är ett nervvrak. Det kommer däremot stunder som gör dig nedstämd och ger dig ångest. Ibland vet du inte ens varför.
3. Inget av detta syns utanpå.
4. Det är inte på låtsas bara för att det inte syns. Att skämta om att man nog borde sjukskriva sig för att man haft en lite körig vecka, är inte speciellt kul om det finns en person på arbetsplatsen som faktiskt blivit sjuk av stress. Även om folk inte säger det rakt ut kan du ibland känna att de inte tror dig när du berättar om det. Folk förstår inte hur en glad, social och sprudlande människa som du kan må så dåligt.
5. Det syns inte. Men det känns. Både på insidan och utsidan. Skämtsamma kommentarer får dig att skämmas över att du fått en sjukdom som inte är värd att ta på allvar. Uteblivna frågor eller svar får dig att tro att du kanske hittat på alltihop. Men det känns ju som att du ska dö.
6. Föreställ dig att du är en fullt fungerande person med en bra tillvaro. Du jobbar, tränar, äter och umgås. Men så en dag börjar du glömma saker och du får en känsla av att kunna sova i en vecka om du bara fick chansen. Sedan kommer yrseln, känselbortfallen och magsmärtorna. Ett avgrundsdjupt hål öppnar sig och slukar dig hel. Mat smakar inte gott längre, och minsta lilla ansträngning slår ut dig totalt. Alla ljud är för höga, allt ljus är för skarpt, och om det inte lät så konstigt skulle du beskriva det som att ljudet och ljuset gör fysiskt ont.
7. Efter ett tag måste du sluta umgås för du orkar inte vara social. Du slutar träna, för du har ingen kraft kvar, men kör på med lite av varje ändå. Till slut kan du inte gå till jobbet för du bara gråter, kan inte koncentrera dig, och trots att du vilat hela helgen verkar du om möjligt ännu tröttare när måndagen kommer. Ska du dö nu?
8. De nya konstiga symptomen verkar aldrig ta slut. Det mörker du har inom dig förintar allt som är gott. Det är slut nu.
9. Men så en dag vänder det.
10. Du börjar bli frisk. Äntligen börjar du känna ljus och liv inom dig igen. Du har lärt dig massor. Om dig själv. Om andra människor. Men det har ingen annan. Du är samma person, med ett uppdaterat inre som ingen kan se.
11. Du förklarar hur du mått, vad som hänt och varför. Du talar om att du har utmattningsdepression. Ändå ifrågasätts du, ändå dundrar folk fram utan hänsyn, ändå skämtas det om stress, ändå får du bita dig i tungan och välja dina krig. När någon föraktfullt pratar om svaga nerver, knyter du handen i fickan och tänker; om ni bara visste.
12. Det är en sjukdom som inte syns, som det kan ta lång tid att återhämta sig från. Detta leder ofta till att folk också glömmer att man är sjuk. Speciellt när man verkar vara sitt vanliga jag på jobbet eller i andra sociala sammanhang.
13. Vad ingen vet är att du spelar dig själv ibland, och håller skenet uppe. Men vissa dagar fungerar inte det. Vissa dagar orkar du inte dölja och släta över, ändå går du upp ur sängen och möter dagen.

Har gnällt i ett par veckor att jag inte kollade min kalender innan jag bokade tiden hos Kalle. Hudläkaren i Odenplan kl 08.30 och så Kalle kl 15.00 i S:t Erilsplan.

Men precis när jag skulle gå imorse  så ringer telefonen. En sköterska talar om att min läkare är sjuk. Måste vara ett omen. 

 

Nu till lite bilder.

 

 

Festbröd från Makedonien i tre steg.