Sitter och stirrar på julklappspåsen. Den är full av julklappar. Känner att det bränner till bakom ögonen för en kort stund. Biter ihop tänderna hårt för att försöka samla ihop mig, men det är svårt.

Blundar och drömmer mig bort och hör barnskratt och julsånger, känner tom doften av gran och hyacint. Tipp, tapp, tippe, tippe, tipp tapp. Nu är det jul här i vårt hus....

 

Jag öppnar ögonen och det första jag får syn på att julklappspåsen.

Det är väl utvalda saker, jag hoppas dom blir glada och nöjda över julklapparna. Saknaden bränner till med en enorm smärta och ögonen tåras. Fan att man ska vara så känslig, men har alltid varit lite blödig.

Värre blev det efter min första utmattningssyndrom och efter den andra med även utmattningsdepresition.

 

Medicin, KBT och läsning av böcker som handlade om min sjukdom hjälpte mig upp. Men jag blir aldrig mitt gamla jag. Min hjärna är skadad för all framtid, jag lider av hjärntrötthet. Hjärnan lägger bara av och jag blir enormt trött, det värsta är att jag kan inget göra. 

Jag är som i en bubbla, hör inte att folk pratar med mig, blir glömsk och irriterad. Vill bara sova.

 

Jag tittar ner och ser julklappspåsen igen, suckar och reser mig upp för att ställa undan den. Jag tar tag i inslagningen senare.