Julklappspåsen!

Sitter och stirrar på julklappspåsen. Den är full av julklappar. Känner att det bränner till bakom ögonen för en kort stund. Biter ihop tänderna hårt för att försöka samla ihop mig, men det är svårt.
Blundar och drömmer mig bort och hör barnskratt och julsånger, känner tom doften av gran och hyacint. Tipp, tapp, tippe, tippe, tipp tapp. Nu är det jul här i vårt hus....
 
Jag öppnar ögonen och det första jag får syn på att julklappspåsen.
Det är väl utvalda saker, jag hoppas dom blir glada och nöjda över julklapparna. Saknaden bränner till med en enorm smärta och ögonen tåras. Fan att man ska vara så känslig, men har alltid varit lite blödig.
Värre blev det efter min första utmattningssyndrom och efter den andra med även utmattningsdepresition.
 
Medicin, KBT och läsning av böcker som handlade om min sjukdom hjälpte mig upp. Men jag blir aldrig mitt gamla jag. Min hjärna är skadad för all framtid, jag lider av hjärntrötthet. Hjärnan lägger bara av och jag blir enormt trött, det värsta är att jag kan inget göra. 
Jag är som i en bubbla, hör inte att folk pratar med mig, blir glömsk och irriterad. Vill bara sova.
 
Jag tittar ner och ser julklappspåsen igen, suckar och reser mig upp för att ställa undan den. Jag tar tag i inslagningen senare.
 
 
  
 

Dante i Falkenberg

 

 

Usch vad säger man mer? Har följt detta sen han försvann. Tog det jätte hårt och vet inte riktigt varför? Innan jag ens visste att han skulle hittas död grep detta tag om mitt hjärta riktigt ordentligt. Vet inte om det kan vara så att jag arbetat med barn som har Downs syndrom, men jag arbetar ju även med barn utan diagnoser.Jag tom grät. Visserligen har jag blivit mycket sårbarare efter att jag diagnoserats med min sjukdom. Men jag har även förlorat människor som betyder otroligt mycket för mig. Sådant gör en människa sårbarare. De senaste tre åren har varit väldigt jobbiga för mig. Min KBT har hjälpt mig mycket. Att hitta mig själv, att kunna se mina fel och brister och även kunna se att jag är en bra människa som inte bara gjort fel i mitt liv. Att kunna leva i nuet inte blicka bakåt för det är inte dit jag ska gå. Att kunna vara ärlig mot sig själv och sina nära och kära. Att orka vända ut och in på sig själv hos en kbt terapeut.Jag sänder varma kramar till Dantes familj och sörjer med dem.
Sen sist FÖRLÅT till dem som jag gjort illa alltid svårt att säga, Men skriva är alltid lättare. Tänk om föräldrarna till Dante bär på något de ångrar...nu kan de aldrig använda ordet FÖRLÅT till deras lilla kille. Sorgligt. Vila i frid Dante.


RSS 2.0