Nu har vi ätit julmat i tre dagar...suck.

Idag blir det pyttipanna. Vill inte se sill, lax, skinka, revbensspjäll och köttbullar.

 

 

 

 

 

 

 

Känner mig inte alls bra. Hostan håller i sig och har även haft feber. Idag har jag ej tagit tempen men hostmedecin och Ipren har tagits.

Tror det är flunsan i lättare form eller förkylning i svårare form.

 

Orkade iallafall följa med Sture till Martin Olsson servera. Skaffa kort där och kolla i deras brochyr. På maten lägger du på 12% och övrigt 25%. Är så mycket billigare med kött, fisk, korv ja det är ju kött, ost mm. Olika gourmetlåder, godis, läsk. 

 

Där kommer lax, sill, fårfiol, julskinka och köttfärs inhandlas till jul. Vi handlade för 700 kr räknade ut att i vanlig butik hade det gått på över 1000 kr minst.

Handla där.

 

Tyvärr har de bara tre butiker i Sverige för allmänheten. Bromma Ranhammarsvägen, Årsta och i Göteborg. Nej de har inte bara storpack.

 

 

Tänk vad få barn som vet vad julkalendern är idag. De pratar mest om att se film på datorn, i mobilen eller i paddan. De pratar om att spela på ipaden. Tjatar på att få använda våra digitala verktyg i förskolan att spela på.

Barnen är mellan 3-5 år.

 

Paddan är bra som digitalt vertyg. De spelar in varandra när de spelar upp bockarna bruse med troll och djur. Eller när de agerar själva. Vi tittar på deras filmer tillsammans. Vi är med och hjälper där det behövs. Vi laddar koder och lyssnar på böcker, uppdrag och en massa annat.

Men vi använder paddan ibland inte jämt.

 

Ipaden och mobilen används av många föräldrar som en barnvakt. Det är läskigt att höra barnen berätta hur mycket paddan styr deras liv. Barn som går flera steg efter sina föräldrar stirrandes ned i en mobil eller padda. Barn som ska bli hämtade i förskolan börjar slita i föräldrarnas väskor eller i deras fickor de första de gör när föräldrarna kommer.

De kommer till förskolan i vagnen med mobil eller padda i handen.

De har den på bussen, i tunnelbanan. De skriker sig till föräldrarnas mobiler.

Jag ser detta dagligen i mitt arbete, i kollektivtrafiken, ute på stan mm.

 

 

Det är små barn i förskoleåldern. Små barn som nästan inga lekkoder har. Små barn som låter som små engelsk talande robotar som upprepar allt de sett och hört på tv, i mobil eller iPad

 

 

I gonna get you motherfucker.

I gonna kill you.

Bara två meningar jag snappat upp.

 

Sen barn härmar varandra. Vissa föräldrar blir upprörda och kontaktar oss, fullt förståligt.

Andra bryr sig inte.

Varför är inte barn barn längre. Varför kan de inte leka som förr.

 

What används i var och varannan mening.

 

 

Jag säger inte att barn inte ska använda digitala verktyg. Men de ska användas rätt. Självklart ska de kunna spela men inte i den utsträckning som många gör idag.

 

Jag jag rätt eller är jag gammalmodig?

 

 

 

 

 

 

 

Vad var det hon nyss hört? Hade hon verkligen hört rätt. Vad var det hennes föräldrar sa till varandra? Smärtan knöt sig i magen på henne. Tårarna började rinna ner på kinderna och hon kände hur hon började frysa i hela kroppen. Det värsta var nog det hennes pappa svarade hennes mamma. Hur kunde han säga så? Hon förstod mycket väl att detta var inte menat för hennes öron. Vad skulle hon göra nu, detta fick aldrig komma fram. Men hon skulle aldrig orka bära på detta själv. Hon förstod varför hennes mamma lät både chockad, ledsen och arg.

Spännande va? En bit ur boken som jag skriver. Jag ska uppfylla min högsta dröm att få ge ut en bok. Men först måste jag skriva den.