Hur beskriver jag det med ord hur jag känner och mår så att andra kan förstå?

??????

 

Lite risig känner jag mig. Maktlös då jag vill så mycket men vet att utför jag det så är det minst två dagar i sängen. Jag vill bli mig själv igen. Orka lika mycket som förr. Den där glada kvinnan som hade ett minne som en häst. Var hjälpsam mot alla och alltid ställde upp för allt och alla.

 

Visst det var en del av detta som fick mig att rasa igen. Jag satte mig själv alltid i andra hand. Det sa min terapeut när vi gick tillbaka i livet. Att jag måste lära mig bli lite egoist fast inte på ett elakt sätt.

Våga säga nej när orken inte finns där.

 

Jag märkte att när jag åkte till hudläkaren i förra veckan fick jag lite panik på T- banan. Tidigt på morgonen och en massa folk. Jätte jobbigt och det har jag aldrig upplevt förr. Får panik om det är mycket folk i affärerna. Vill bara hem. Blir grinig trött och sur.

 

Det är som att försöka lära känna en ny person. En person som är jag själv.

Läskigt när jag tänker på det.

Sen tröttheten om jag gör för mycket. Kroppen blir helt slut likaså knoppen. Jag vill vara lägga sig med. Allt snurrar i huvudet och jag blir nästan illamående.

 

Förstod ni något?