Deppig värre!
Fy fasiken. När man börjar må bättre från luftrörskatarren så hoppar andra spöken in. Mår inte alls bra psykiskt och det förvärras sakta men säkert. Jag orkar inte alls med all denna press som ställs på mig hela tiden. Jag ställer alltid upp jag försöker fixa och trixa hit och dit. Men det finns en gräns för vad jag orkar också.
Sluta ställ en massa krav på mig hela tiden!!!!
Jag är inte den där människan som orkar allt, som alltid är glad och mår bra. Jag är inte superkvinnan som ni kanske tror. Jag har bitit ihop om och om igen genom åren, genom månaderna,genom veckorna, genom dagarna etc etc. Bitit ihop för allt och tigit, tagit mot och lidit. Aldrig klagat utan alltid försökt vara den där människan som ordnar allt som alltid ställer upp för de som mår dåligt eller behöver prata ut.
Till och från får jag skit så att jag mår sämre ett tag, men tar mig alltid upp igen. Men man kan inte klättra upp för stegen hur många gånger som helst när man blir nedskuffad.
Fatta det.
Var inte så jäkla egoistiska och bara tyck synd om er själva hela tiden, se till människorna omkring er också.
Det kanske inte bara är synd om er eller den personen som ni alltid tycker så synd om. Ni eller den personen som enligt er inte har något alls, bara har elände och mår skit.
Jag tänker inte vänta längre på att männsikor ska vakna upp för jag mår baras skit av det. Jag vill inte behöva tiga och lida för att risken finns att jag förlorar det som betyder väldigt mycket för mig. Mitt inanmäte orkar inte hur mycket som helst.
Det porsitiva har alltid vägt upp det negativa för mig, men allt har ju en gräns.
Snart rasar jag och blir sjukskriven av det som kallas gå in i väggen.
Nu ska jag äta frukost och ta min antibiotika och hosttablett.
varför jag är uppe med tuppen. Ont i rygen så att kag inte kan ligga på någon sida utan att det värker. korsryggen och utåt, uppåt och nedåt, under dagen sprider det sig till värk i benen (lårens utsidor) och urspända muskler som Sture säger.
Hela jag är väl spänd som en fiolsträng.
var tvungen att få skriva av mig, det lättar alltid för mig när fingrarna får flyga över tangenterna och ord blir till meningar.
Kommentarer
Trackback
