I polishuset påminner Petra Stenkula om att jakten på utlänningar som befinner sig olagligt i Sverige också handlar om att bekämpa brott.

– Många som håller sig undan jobbar svart för att försörja sig. Det ger en möjlighet att tvätta pengar för kriminella. En del försörjer sig genom att begå brott.

 

Det är precis vad det handlar om...att bekämpa brott. Sen kan man tycka att det är på fel sätt polisen försöker hitta papperslösa och att de som styr landet tagit fel beslut om hur man ska hitta papperslösa. Men fortfarande så är det ett brott att gömma sig i Sverige när man fått ett utvisningsbesked. Då blir man efterlyst.

 

Citat

När Ahmed Khader var tretton år hade hans mamma skickat i väg honom från Somalia. Mamman var rädd att han, som många andra somaliska pojkar, skulle kidnappas av islamistisk milis och tvingas att strida.

En tjugo år äldre kusin, Josef, reste med ­Ahmed. Kusinerna betalade 700 dollar för att åka på ett trångt Nissan pickupflak genom Sahara­öknen till Libyen och Medelhavets kust. Resan tog arton dagar.

Ahmed stannade på Sicilien i ett och ett halvt år. Han sov i en sal med andra flyktingpojkar och fick mat. Det fanns ingen skola. Uppehållstillståndet var tillfälligt. Han kunde inte ta ett arbete.

Ahmed Khader var då femton år. Han tänkte att hans tonår rann i väg.

Han hade hört att livet skulle vara bättre i Sverige. Man fick gå i skolan där. Han beslöt sig för att chansa. Med sparade pengar från den dagersättning som han fått från de italienska myndigheterna köpte Ahmed tågbiljetter. Först till Rom, sedan vidare: Frankrike, Tyskland, Danmark…

Ahmed hittade en svensksomalier som bjöd honom på Burger King och körde honom till Migrationsverket där han sökte uppehållstillstånd.

Det var utsiktslöst. Ahmeds fingeravtryck från Italien fanns i det gemensamma europeiska registret Eurodac. Enligt Dublinförordningen ska man överföras till det första land man sökte asyl i. Hans asylskäl prövades inte ens i Sverige.

Men så uppenbarade sig en möjlighet.

Dublinförordningen säger att ett land inte kan vänta hur länge som helst med att överföra en asylsökande till det första asyllandet. Den som lyckas hålla sig gömd i arton månader i det nya landet – i Ahmeds fall Sverige – kan lämna in en ny asylansökan. Då kan ärendet prövas på nytt.

Ahmed gick under jorden.

Till slut kom dagen då han kunde komma upp till ytan igen. Han sökte asyl på nytt.

efter fyra långa år hade Ahmed fått PUT – permanent uppehållstillstånd.

 

Här reagerar jag starkt. Om man begår ett brott i Sverige i 18 månader så kan ärendet prövas på nytt och man kan få uppehållstillstånd enligt Dublinförordningen.

Den biten gillar jag faktiskt inte för den uppmuntrar folk till att begå brott.

Man kan tycka att beslut är felaktiga men lagen måste alltid följas. Det gäller alla människor och åter igen Sverige är inget undantag i detta läge, säkert följer alla länder lagarna om vad som gäller papperslösa i landet.

 

De här gömda människorna mår säkert jättedåligt och jag lider med dem när man läser om mångas öden i tidningarna. Men vad jag inte kan förstå är den uppståndelse som det blivit i tidningar om jakten på pepparlösa. De är inte jägarna som begått ett brott utan det är de papperslösa.

 

Sen kan man tycka att allt är fel, tokigt, galet att regeringen i Sverige har fel regler, att lagen är fel att polisen agerar felaktigt. Jag tycker inte heller det känns bra att flyktingar jagas som de gör. Jag vet att polisen agerar fel många gånger och inte riktig följer de regler som finns eller följer de uppdrag de fått på rätt sätt. Det är inte okey inte alls okey och det gör också mig upprörd.

Men rasismen är det inte. Vad jag tycker och känner? Det har jag skrivit i fetstil mellan citaten.

 

Tyckte artikeln var väldigt intressant att läsa därför delar jag med mig av den till mina läsare.

 

Hela texten finns att läsa HÄR