Mörker!!!!!

 

Usch mår skit just nu. Så fort man mår bra så är det något som får en att rasa ned igen. Som en klättervägg när man nästan är uppe så faller man ned. Känns som om det aldrig tar slut eller kommer att ta slut, vet inte vilken formulering man ska använda.

 

Känner mig deppig, hängig och totalt sänkt långt ned i skorna. Flera faktorer spelar in så jag sov uselt inatt, låg bara och tänkta och tänkte. vad har jag gjort för att förtjäna detta. Är jag så en så jäkla usel människa?

Varför drabbar all skit vissa personer medans andra aldrig drabbas. Guds straff skulle troende säga. Men vadå straff, vad ska jag straffas för? Eller har jag inte straffats nog?

 

Jag vill se på världen med ett leende, jag vill vara pligg glad och förväntansfull för vad framtiden har att erbjuda. Men jag känner inget av det alls. Framtiden är en stor mur som inte går att rubba, bakom den så finns det ingenting att se fram mot ingenting att vara glad för...ingenting.

 

Jag har alltid varit en positiv person, full av glädje och förväntningar, som alltid försökt se saker positivt. Klart man varit deppig ibland det är väl alla människor. Men det här liknar ingenting jag upplevt eller känt tidigare. Det är som om den sista droppen fick bägaren att rinna över. Det forsar nu kan jag säga och det verkar inte sluta.

 

Nej jag tänker inte gå in på detaljer utan vill bara skriva ned hur jag känner just nu. Det känns som om jag ser ned i ett stort svart hål och jag har en klump i halsen som bara vill brista ut så tårarna forsar.

 

Men jag vet att jag kommer att ta mig upp igen till toppen och där tänker jag krampaktig försöka hålla mig kvar. Men frågan är om jag klarar detta utan hjälp denna gång?

 

Ledsen för ett deprimerande inlägg, men var tvungen att få skriva av mig.

 

En liten liten ljusglimt finns. Jag ska se till att den itne slokna rutan börjar att lysa för fullt istället.

 

 

 

 

 

Utan att ha en susning om vad det gäller sänder jag dig kramar, karma och kärlek och hoppas det snart ser ljusare ut...