En massa bludder!
Datorn surrar igång och sakta men säkert så kommer man till slut ut på internet. Man blundar och går in på mailen. Pustar nästan ut då man ser att det inte är något mail där ifrån. Men så tänker man till!!! Ska man ignoreras totalt nu?
Blinkar snabbt bort några tårar och tänker...vad fasiken har jag gjort för ont egentligen?
Känner av hur orkeslös jag är efter denna lunginflammation som inte vill ge med sig. Deppigheten sveper in en i ett mörkt rum där man mår otroligt dåligt.
Man famlar vill komma ut ur detta rum, man vill må helt bra. Men när man gör det så stöter man på motgångar hela tiden. Man blir sårad gång på gång...men jösses kommer detta aldrig att ta slut?
Sov enda till kl fyra utan att vakna en enda gång sen jag somnade kl halv elva eller strax före. Känns otroligt skönt att få sova fem och en halv timme i sträck, det har jag inte gjort sen jag blev sjuk den 15 December.
Vad hungrig jag är just nu men har ju varit uppe i två timmar. Plockat lite med papper, sorterat tidningar, plockat med disken, skrivit en blankett och lite annat småpyssel. Ja så här är jag tidigt i ottan då jag oftast har mest ork.
Men tillbaka till kurret i magen...vad ska jag äta?. ostmacka med vindruvor, äggmacka, ostmacka med mögelost och marmeladmacka, men orkar inte att göra någon macka just nu. Ska bli klar här först.
Just nu sitter jag och smuttar på ett glas iskall Julmust. Ja det gör jag så här tidigt på morgonen och jag är vuxen så jag bestämmer själv hur onyttig jag vill vara!!!!!
Låter inget vidare med tankar som äter upp ens inre ro... Jag vet, för jag har fullt av dem också och de kommer gärna innan man ska somna, eller om man vaknar mitt i natten, eller på morgonkvisten då man sitter allena i halvmörkret. Jag har ingen jag kan prata med om dessa tankar (inte ens gubben) och kanske känner du att du har likadant... Jag har försökt att bara skriva ner dem och spara i datorn, men det hjälper inte, jag blir inte kvitt dem förrän jag åtminstone skrivit ner dem och publicerat dem nånstans - privat eller inte, men så att det finns "risk" för att nån kan läsa dem (naturligtvis postar jag dem anonymt i så fall). När det finns en "risk" att nån kan läsa så kan jag släppa det lite bättre, för då kanske de finns nån som kan dela mina tankar med mig, om så bara för en liten stund...
Oavsett hoppas jag det reder upp sig för dig, på ett eller annat sätt... och att du valde en ostmacka med vindruvor och en äggmacka till frukost!
