Ha barnasinnet kvar!
Jag tycker det är otroligt viktigt att man har barnasinnet kvar när man blir vuxen. Att man kan leka och vara barnslig. Tror även det är viktigt i ett förhållande. Man måste ha barnasinnet kvar.
Men det är inte samma sak som att vara omogen att bete sig som ett litet barn. Som att mobba folk genom att skriva skit om vissa grupper, överviktiga, mindre snygga, för smala etc.
Att använda könsord i var och varannan mening för att kunna uttrycka sina åsikter.
Att bete sig som ett omoget barn för att framföra vad man tycker och att använda orden som nävar för att kunna uttrycka sig. Det är inte att ha barnasinnet kvar, det är att vara omogen, säkerligen är man otroligt osäker på sig själv och i sig själv.
Att inte kunna argumentera utan att vara sarkastisk, elak eller spydig är inte att ha barnasinnet kvar.
Att göra sjuka liknelser för att man inte tycker likadant är även det omogenhet och inte att ha barnasinnet kvar.
Vart vill jag komma med detta egentligen undrar ni säkert?
Ingenstans egentligen utan bara tala om att har man barnasinnet kvar så tror jag livet blir lättare och roligare. Man måste våga vara barnslig oavsett ålder, stänka vatten på den andre när man diskar (tex sin partner), räcka ut tungan, kasta en papperstuss på den andre (tex sin partner), leka fåniga lekar, se på barntv, se barnfilmer etc etc.
Som Astrid sa när hon klättrade upp i trädet på Snickargårdens tomt 70 år gammal:
Det står inget i Mose bok om att gamla tanter inte fär klättra i träd!
Astrid Lindgren slutade aldrig leka, och hon blev aldrig gammal, bara en himla massa år. Fast egentligen borde det inte vara någon negativ klang i ordet gammal. Istället borde det bara betyda livserfarenhet, kunskap och visdom.
Ta till er orden under:
Vi slutar inte att leka för att vi blir gamla.
Vi blir gamla för att vi slutar att leka.
Bli aldrig den första att bli gammal.
Några citat från Astrid Lindgren som verkligen hade barnasinnet kvar:
Citat av Lindgren
- "Jag skriver för barnet i mig själv".
(Expressen 6/12 1970)
- ""Jag tror att ni har glömt en sak. Och det är att jag är en gammal människa som är döv och halvblind och nästan helgalen. Och den har ni gjort till årets svensk! Vi får akta oss för att sprida ut det, för att då kommer dom att tro att hela Sverige är på det sättet...".
Intervju i Aktuellt efter att ha blivit Årets Svensk
- "Nu tror jag att jag har svarat på nästan allt det som det brukar frågas om. Ja, det vill säga ibland brukar man fråga: "Vad menar ni med era böcker? Pippi Långstrump, vilken idé har ni velat få fram med henne? Hur kan man genom barnböckerna fostra barnen? Hurdan bör en bra barnbok vara?" Med mera sådant. På detta vill jag bara svara att jag har inte menat ett enda dugg. Med vare sig Pippi eller någon annan bok. Jag skriver för att roa barnet i mig själv och kan bara hoppas att på det sättet även andra barn ska få lite roligt."
Ur en folder publicerad av Rabén & Sjögrens förlag 1972. Citerad i "En bok om Astrid Lindgren" av Mary Ørvig. Skrifter utgivna av Svenska Barnboksinstitutet #3. Rabén & Sjögren 1977
- "Min barndom levdes i ett land som inte finns längre... vart tog det vägen?"
Ur ”Samuel August från Sevedstorp och Hanna i Hult” (Astrid Lindgren, 1975)
Tänk på att leva ut ert barnasinne. Livet blir så mycket roligare då!
Tänk på det och lev ut ert barnasinne
Kommentarer
Trackback
