Mina barndomstomtar!

Tänk att det finns människor som man inte känner privat som kan vara så himla gulliga och snälla!

När jag var liten hade vi alltid ett tomtebord, byggt med pepparkakshus och bomull som snö och en massa söta tomtar. Detta gavs sedan bort till syrran eller lånades ut då hennes dotter var liten. Tänk att man saknar dessa små tomtar än. Särskilt två söta som höll varandra i handen. Jag kanske låter bitter och avundsjuk, men detta som vi lekte med så mycket borde vi fått dela på när vi blev vuxna. Men det var inte det jag skulle skriva om.

För ett tag sen så la en bloggare ut dessa tomtar i sin blogg som hon köpt på tradera en blogg jag läser varje dag och hon läser min. Vi lärde känna varandra för flera år sen genom Lunarstorm. Jag la in en kommentar i hennes blogg och berättade kort vad jag hade för minne av dessa tomtar.
Igår så hämtar min sambo ut ett litet paket och i paketet ligger dessa:



Blev barnsligt glad. Tack snälla Marie! Detta betyder jätte mycket för mig.
Visst är de söta dessa små tomtar?
Ni hittar Maries blogg HÄR.

Hur jag mår då. Sovit relativt bra inatt och hostan har lossnat varje gång jag vaknat av den. Nu när jag är uppe hostar jag knappt men när jag gör det så lossnar den inte. Vet att jag fortfarande har småfeber och kroppen värker men inte som förut.

Känner mig lite deppig också, är väl bla pga att jag är sjuk och känner mig helt sänkt. Sen händer det ingenting allt går i samma spår. jag har semester nu och Sture jobbar när han kommer hem så går han och lägger sig och går upp lagom till middagen ska göras. Sen går kvällen med skit framför tv:n och jag liggandes med en massa vätska framför mig i form av olika läsksorter.

Men det händer inget, det är grått och trist ute och vi är nästan alltid bara hemma. Nu har vi ju chansen att göra allt, gå på bio, teater, konserter, gå ut och äta. Råd har vi också, men man har blivit förslöad och tillbringar tiden hemma vardag som helg. Ja vi brukar ju rätt ofta göra något dagtid på helgerna. Nej suck jag vet inte vad det är egentligen.

Jag älskar den mannen otroligt mycket, så om ni tror att kärleken börjar ta slut så är ni totalt inne på fel spår. Jag vet att han känner likadant.
Nej det är nog årstiden, jag brukar ju bli så här nere den mörka tiden på året.
Får väl glädja mig åt att vi går mot ljusare tider nu. Det blir ljusare och ljusare för varje dag.

Det är absolut ingen fara - det är inte jag som skapat bilden ;) usch ja, grått och trist är bara förnamnet - jag vill ha ljusa morgnar och lite sol nu :D