Igår på första låten i så mycket bättre bröt jag ihop. Tårarna bara forsade och ville inte sluta att rinna.

Kombinationen av allt bara blev för mycket. Teds självmord det blev så nära. Mitt privatliv mitt mående. Mina barn, barnbarn, ja alla mina nära och kära allt blev som en kletig massa. Sen alla i programmet har ju i någon form mått dåligt eller gör det även idag. Så mycket saker kom upp till ytan som jag antagligen försökt förtränga omedvetet.

Detta är otroligt jobbigt att skriva om för det är så utlämnande.

 

Sture reste sig från sin plats i soffan och hölll om mig. Jag snyftade fram...säg något roligt.

Päron fick han fram. Han var nog lite i chock så det ändå han fick fram var päron. Just när han sa det så blev det paus och även tårarna slutade rinna.

Situationen var så konstig och sen vad är det för roligt med päron?

Då vände allt och jag började skratta och samtidigt släpptes en stor sten ur mig.

Känslan var så skön.

Jag behövde verkligen få ut mig denna gråt.

Ska bli så skönt att gå till min terepeut på måndag och prata om denna situation.

 

Känns nu skönt att fått det här nedskrivet även om det är så utlämnande.

Men jag skäms inte över mig själv eller min sjukdom. 

För det är så här mitt liv ser ut just nu.

 

Lite bilder.

 

 

Nu vill jag verkligen baka 😀