Min fd lärare var en pedofil!?
I mellanstadiet hade jag en magister som var mycket sträng och av den gamla sorten. Han var otrolig på historia och då särkilt svensk. Det jag kan idag har jag lärt mig från då. Han ställde upp till 100 på sina elever. Hade styrketräning i simhallen på kvällarna till en början enbart för killarna men sen fick vi tjejer även grupper, han jobbade gratis med detta. Samma gällde hans landställe på Åland, hela sommrarna tog han dit elever mot betalning så det fick vistas på landet. Där också enbart killar till en början. Det ändrades när vi klagade+föräldrarna.
Han var även otroligt musikalskt, sjöng jättebra, spelade flera instrument bla piano. I skolan gjordes det två eller tre skivor med kören som jag har hemma på LP-skivor.
Han bodde på östermalm och var singel därför trodde nog många att han var bög. Så hans efternamn byttes till....bög. Alltså han hette fyra bokstäver först och berg efter det för att föklara vad .... står för.
Det gick rykten om att han fotade killarna och var pedobög, ja ni vet ju hur barn kan vara.
Men idag fick jag veta att så var fallet. Från en vän på Facebook som läser boken Klubb Ibsen
av Peter handberg.
Klubb Ibsen är en roman av Peter Handberg.
En barndom i Blackeberg, en av folkhemmets mönsterförorter väster om Stockholm, på 60- och 70-talet. I centrum står det blå höghuset, kantat av det gula och det röda. På ledstängerna åker barnen kappåkning, ljuden från de olika lägenheterna framträder som en mosaik av livsöden. På takkanten genomförs livsfarliga balansövningar och nere i skyddsrummet pågår ett annat liv, till stora delar fördolt för de vuxna, som så småningom formar sig till en klubb. I moderns hemmafrisering pågår samtal, både hotfulla och svåråtkomliga, och frisörstolen på två trappor blir ett nav i det blå höghusets vardag. Så dyker en ny lärare upp på mellanstadiet. En lärare med särskilda intressen och märkliga böjelser.
En barndom i Blackeberg, en av folkhemmets mönsterförorter väster om Stockholm, på 60- och 70-talet. I centrum står det blå höghuset, kantat av det gula och det röda. På ledstängerna åker barnen kappåkning, ljuden från de olika lägenheterna framträder som en mosaik av livsöden. På takkanten genomförs livsfarliga balansövningar och nere i skyddsrummet pågår ett annat liv, till stora delar fördolt för de vuxna, som så småningom formar sig till en klubb. I moderns hemmafrisering pågår samtal, både hotfulla och svåråtkomliga, och frisörstolen på två trappor blir ett nav i det blå höghusets vardag. Så dyker en ny lärare upp på mellanstadiet. En lärare med särskilda intressen och märkliga böjelser.
Här kan ni se en intervju med författaren i programmet Babel, gå in 45 minuter i programmet och hör han berätta om S som han kallar läraren.
Jag tänker och tänker, vad såg jag som barn, vad visste jag som barn. Har jag förträngt något jag sett eller hört berättas. Blundade lärarna för verkligheten eller såg de inte vad S gjorde med flera av pojkarna. Såg inte föräldrna något? varför reagerade ingen eller agerade?
Vilka pojkar var utsatta i min klass? Var det några eller?
Även min syter hade honom som klassföreståndare i mellanstadiet, i tre år som jag. Jag år 1975-1978 hon 1979-1982.
Var alltså ryktena sanna? Var vår magister en pedofil som utsatte pojkarna för sadistiska övergrepp?
Jag ser S framför mig. Nej han såg inte ut som en pedofil eller ser de verkligen ut på ett sätt?
Han var ofta glad och skrattade mycket, men han var också väldigt sträng och ingen knystade något på hans lektioner. De bråkiga och jobbiga killarna blev tom helt lugna och tysta i hans klass. Ibland kom det lärare med stökiga killar från andra klasser och lämnade in sina killar i vårt klassrum i några timmar. S fick ordning på dessa?
Jag kan inte tro det, jag vill inte tro det. Men tyvärr så är det nog så eller var så. Boken är beställd och jag kommer med all säkerhet att sträckläsa den.
Jag minns som vuxen när han gick i pension, jag måste varit dryga trettio år då och mina barn gick i den skolan men hade aldrig honom som lärare. Sonen började ju mellanstadiet i södra Ängby och när döttrarna kom i den åldern så hade han slutat. Tänk att han kunde hålla på i så många år utan att någon såg något??????
Han var mycket omtyckt och fick mängder av blommor och presenter av både föräldrar och lärare.
Sa någon pojke sanningen någon gång? Trodde man inte på den pga att S var så omtyckt av alla?
Alla och alla? Inte av de utsatta pojkarna.
S är idag död. Synd jag skulle velat få honom åtald, få veta vad han gjort ifrån hans egen mun. Velat att han skulle bekänna allt.
Modigt Peter att våga träda fram som du gjort med din bok. Önskar bara att du vågat tidigare så att magister S fått sitt straff.
Kommentarer
Postat av: Anhelica
Vi hade han visst i kören!
Svar:
kerstin Persson
Trackback
