Tandläkare!

Igår var jag ju hos tandläkaren direkt efter jobbet och lagade ett lite karies angrepp. Nu på Måndag ska jag laga ett litet till sen är jag klar för denna gång. Gick snabbt och smärtfritt igår men ändå är jag alltid som ett asplöv när jag kliver in genom dörren.

Det kan man tacka Eastmaninstiutet för, där man som liten satt i en gigantiskt sal med en massa andra barn och behandlades som skit av tandläkaren. Jag minns att hon var arg för att jag inte gapade när hon sa åt mig så jag sattes i ett isoleringsrum och hon sa om och om igen stäng munnen, stäng munnen. sen tittade hon på min mamma och sa. Ja hon gör ju alltid tvärt om så det här kanske hjälper.

Inte undra på att man fick tandläkarskräck och den sitter i trots att man nu har en underbar tandläkare Joakim Aste.

 

Du hittar honom HÄR.

 

Hans fru är hans tandläkarsyster innan var det hans mamma. När jag började gå här 1985 20 år gammal och gravid med mitt första barn så var det hos Joakims pappa jag gick. sen tog då Joakim över. Min mamma har gått här sen hon var 14 år och då började hon gå hos Joakims pappa.

 

Mycket tandläkare det blev idag trots att jag inte gillar ämnet. Men vill tipsa er om denna underbara tandläkare. vet flera som har tandläkarskräck och börjat gå här och tycker han är toppen.

Idag stänger jag och känner inte alls för det, aldrig kul att jobba sent då dagen blir så himla lång.

Men nu ska jag väl kasta i mig lite frukost och sen ge mig iväg till jobbet.

 

 

Eastman klarade jag mig ifrån men syrran gick där, så jag var med henne. Bara byggnaden var ju en skräck. Däremot så vägrade jag öppna munnen på Folktandvården i Kalmar. Inte några psykologer till tandläkare där utan de skickade mig till lasarettet där de sövde mig. Men det gjorde samtidigt att jag blev ännu mer rädd för tandläkaren.