Jag älskar dig inte!
Igår började jag på denna bok över. Den var otroligt bra och välskriven. Författaren har verkligen fått fram äkta känslor.
Kusligt var det också för det kunde varit jag som skrivit den eller jag som varit kvinnan i boken (observera varit).
För jag kände mig precis som hon när jag skilde mig för 13 år sen (i höst är det 13 år sen), känslorna jag hade, beteendet, minnesluckorna (inte pga alkohol), ensamheten och så skyddandet av barnen.
All ilska de hade mot sin pappa och som kom ut i form av att de inte ville träffa honom etc, så var jag snabbt där och försvarade honom, förklarade varför han sa och gjorde som han gjorde.
Jag är kvinnan i boken eller det kunde lika gärna vara jag.
Jag fick ta tårarna från barnen,ilskan från barnen, jag tröstade och pratade.
Pappan i boken flydde till sin egen värld och tyckte kvinnan förstorade upp allt om hur dåligt barnen mådde.
Ja allt är som när jag skilde mig, samma gäller precis innan då kvinnan upptäcker att något är fel, hur hon vänder ut och in på sig för att duga, tänker på allt hon säger och gör, allt ska vara perfekt.
Hans elaka ord mot henne,hur misslyckad hon var etc ja allt är som precis innan och precis efter jag skilde mig.
Läs den, den är bra, den griper tag i en!
Efter att jag läst ut den vilket jag gjorde på en dag så tänkte jag: Har jag haft sådana minnesluckor så att jag berättat exakt hur jag kände för någon som sedan berättade det för författaren?
Allt kom upp till ytan igår, jag mindes hur uselt jag mådde, hur ledsen jag var och samtidigt skulle jag ta hand om barnen och även deras sorg.
Jag orkade inte och gjorde många fel, jag blev sjukskriven, fick insomningstabletter som hon i boken, gick till läkare mm mm.
Jag gick som i dvala och flera perioder minns jag fortfarande inte idag, vad hände under dessa två veckor, vad gjorde jag hur gick det vardagliga vidare?
En sak till, jag kastar inte skit på någon här utan skriver bara om hur jag kände det vid min skilsmässa.
Idag är allt över och jag lever med en ny man och är lycklig med honom. men jag önskar inte ens min värsta fiende att må som kvinnan i boken och som jag gjorde för snart 13 år sen.
LÄS BOKEN!
Till annat.
Månen från två fönster igår:
En liten suddig prick bakom ett träd som inte syns i allt mörker.
Månen idag kl 5.30.
Kommentarer
Trackback
